Många tekniska idéer och lösningar kan hamna utanför patentmodellen eftersom kraven för patenterbarhet är höga. För att fylla luckan mellan patentskydd och mönsterskydd har man skapat en nyttighetsmodell, även kallat ”lillpatent”. Nyttighetsmodellen ger sökanden en tidsbegränsad ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen efter att den har registrerats.

Syftet med nyttighetsmodellen är att ge skydd åt tekniska idéer och lösningar som inte uppnår nivån för patenterbarhet. Nyttighetsmodellen är ett potentiellt alternativ även för uppfinningar där patentmodellen på grund av uppfinningens kvalitet eller produktens korta livscykel är för långsamt och dyrt. Nyttighetsmodellen erhålls snabbare än patent eftersom uppfinningens nyhet och uppfinningshöjd inte undersöks.

Man kan ansöka om både patent och nyttighetsmodell för en uppfinning. Nyttighetsmodellen kan initialt vara nödvändigt när man snabbt behöver ett registreringsbevis för uppfinningen i fall av intrång. Patentansökan kan i sin tur omvandlas till en ansökan om nyttighetsmodell när det visar sig att uppfinningen inte är tillräckligt uppfinningsrik för att erhålla patent.

Ansökan om och giltighet av nyttighetsmodell

En ansökan om nyttighetsmodell utformas på samma sätt som en patentansökan. Skillnaden är att en sammanfattning inte bifogas till ansökan om nyttighetsmodell. Nyttighetsmodellen söks från Patent- och registerstyrelsen med en ansökningshandling och bilagor.

Alla ansökningar om nyttighetsmodell som uppfyller de formella kraven enligt lagen registreras. Registreringen är giltig i fyra år från ansökningsdagen endast på det beviljande landets territorium. Registreringen kan förnyas två gånger, varvid den maximala skyddstiden blir tio år från ansökningsdagen. Nyttighetsmodellen är giltigt i de länder där det har sökts och beviljats.

Läs mer om nyttighetsmodellen på Patent- och registerstyrelsens webbplats.